Hej all fina! Hoppas ni inneha firat in det nya aret pa basta satt! Allena inneha sjalv varit i fjallstugor med radioskugga sa det blev en valbehovlig internetpaus. Innan jag visar er bilder fran mina fjallaventyr sa tankte jag ge besked pa en not sjalv fick som lyder sa arme:

“Jag tycker samt det ar briljant fint att lasa om foralskelser och karlek! Men jag inneha dock stadse undrat hur det gar till nar man traffar nya partners sa fartfyllt efter ett uppbrott, darfor sjalv jag aldrig riktig inneha lyckats med det. Brukar oftast ga nastan och vara lag och upprord ett enormt bra tag. Tror att vissa enbart inneha svang helt enkelt!”

Vet du? Jag har aven stadse undrat kvar det har… inneha gatt cirka med hjartesorg atskilliga ganger och ej forstatt mej gallande folk som kan skrida fran genomsnittlig tid som mГ¤nniskor dejtar innan Г¤ktenskap en karlek till en annan. Det tar ju tid att gegga! Det tar tid att finn retur till sig allena! Tid att tordas forlita pa nagot aterigen… Och jag inneha stadse tankt att det ar sa angelaget att plocka den dar tiden efter en relation. Men emellanat blir det ej sant som en tankt sig, av och till blir det inte efter ens egen regelbok.

Darmed inte sagt att det varje inte svar

Sjalv kan ju ej knysta for alla, men i karna fall sa hade sjalv bearbetat uppsyn forutvarande relation valdigt lange. Den hade varit himla kravande under en lang tid och inom mej hade jag gjort slut flertal ganger om, men alltid hittat en skal till att inte foreta det kungen riktig. Hittat orsaker till att strava en aning till, bidra det nagra chanser till. Att fororatta nagon ar det svaraste som finns, att bli allena ar svart, sarskilt nar det fortfarande finns prylar som ar fina med relationen. I uppsyn senaste relation var sjalv harig, vilket gjorde att sjalv drog ut gallande det mycket lange. Men detta gjorde att jag var himla klar med relationen nar den gott tog slut.

Tiden enar man blir sin personligt igen

Nar jag tankte over varat uppbrott sa tankte sjalv att sjalv skulle besta ledig lange, som jag alltid tanker ar det basta nar man gor slut. Men den arme gangen blev det ej som sjalv tankte. For jag gick pa en fest. Borjade kommunicera med en person och helt abrupt varenda det som ifall allting foll pa position. Det kandes som ifall sjalv hade kant honom hela mitt leva, som att han var svaret kungen allihopa fragor sjalv stallt mig i genom aren. Och det fanns ej nagon nodbroms att dra i. sjalv hade blivit helt och hallet head over heels dodsforalskad vid forsta ogonkastet, och all regler man bor anordna sig till varenda som bortblasta.

Sjalv madde mycket kasst ovanfor att det gick sa fort med avsikt pa att sjalv sarade annu djupare pa det sattet. Sa i en perfekt varld hade det varit bra med en aning epok emellan, men det enda man inte kan styra ovanfor ar kanslor. Man sarar, och man blir ledsen, sa obarmhartigt ar livet stundom. Uppsyn storsta trost ar att sjalv tror att det finns nagon fras, och att jag antagande att det blir bra forut all i slutandan. Emellanat tar det epok och ensamhetskanslan ar overvaldigande. Alltemellanat gar det fort, och kanske gor det ont for nagon annan da. Sa sjalv vet inte om det koper ifall svang, om man traffar nagon hejdlost fort, det handlar kanske om var man ar i livet. I mitt fall var jag himla redo (tillika ifall det utat sett sag egendomlig ut). Vi lever vara liv pro forsta gangen (vad sjalv vet) och vi lar sa lange vi lever. Nar det kommer till karlek ar det omojligt att aldrig bega felsteg, att alltid vara all till lags, tillika om man garna onskar sa. Det enda vi i sjalva verket kan lyssna gallande nar det kommer till kanslor ar oss sjalva. Gallande nagot forstandig antagande sjalv det blir bra da, tillika om vagen dit kan plocka en hel fraktion omvagar.